Ja då har man varit på ännu en terapisession idag. Har en lång väg kvar känns det som men jag tror jag kommit nästan halvvägs nu med min reparation. Jag får mycket beröm men har svårt att ta till mig det riktigt. Antingen börjar jag gråta eller stannar rätt likgiltig. Jag ler men lite försiktigt och tveksamt. För jag vet ju inte hur länge jag orkar vara “duktig”. Livet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag valde den svåra och jättejobbiga vägen. Men jag valde den. Jag orkar inte gräma mig mer. Det förflutna kan man ju inte påverka. Numera lever jag i nuet. Har blivit bättre på det sen i somras. Första “leva nuet” uppvaknandet kom i samband med min pojkväns hjärtstopp för ett år och 9 mån sedan. Sedan har jag skakats om fler ggr efter det. Och före det också. I somras blev hela tillvaron övermäktig…
Jag hamnade i mitt maniska tillstånd igen och nu på ett jättenegativt sätt. Höll igång mellan 2-3 veckor med minimal sömn och mat. Tills jag kollapsade och sökte hjälp pga tung depression. Semestern var på väg till ända och jag med den. Så det blev sjukskrivning och terapi. Jag går hos 2 olika terapeuter. Den ena tar hand om ett område och den andra om ett annat område. Fiffigt! Jobbigt också. Mycket jobbigt. Men faktiskt så får jag ut något av det hela och jag är inte lika destruktiv just nu iaf 🙂
Jag erkänner att jag är mycket trött. Mycket mycket trött. På allt möjligt. Men jag förstår varför nu. Och jag förstår att allting tar sin tid. Det tar den tid det behöver. Så enkelt är det. Inte stressa. Inte ha bråttom. Acceptera min ledsenhet,nedstämdhet,ilska,maktlöshet och allt. Och visst kan jag skratta gott emellanåt! En bra film,rolig historia eller att mannen kittlar mig osv. 🙂
Nästa vecka börjar jag arbeta halvtid. Har en heltidstjänst inom äldreomsorgen. Blandade känslor nu. Men kan vara nyttigt att prova. Annars vet jag inte hur det känns och vad jag klarar av just nu.
Jag är tacksam varje dag. För allt smått och stort. Även om jag blir arg stundtals och tycker att allting är orättvist..Men det får man ju känna också så länge man lyckas komma ur det tillståndet i tid 😉
Och jag misstänker att alla mina magsmärtsattacker kommer av obalansen i min hjärna…Önskar att dom försvinner så snart som möjligt för dom är egentligen outhärdliga.
Ta hand om er <3
Kram MagPie
