Behovet av att gömma sig. Det har varit en sådan tid större delen av året som gick. Jag orkade inte och ville inte vara bland folk. Inte svara i telefon. Inte svara på mejl. Inte svara på något. Hade inga svar. Inte åt någon. Inte ens åt mig själv. Dom flesta var less på mig. Även jag själv. Dom som förstod och orkade var min partner och min bästa vän. Största tacken för dom <3 Och mina barn som ändå stod ut! <3
Stundtals har jag velat bara dö. Jag har bett Gud hämta hem mig. Jag sa att om inte detta blir NU något lättare och bättre så hämta hem mig!
Inte blev jag hämtad inte. Sitter här än och skriver. Skrivandet ger mig tröst och jag får lämna bort lite av alla bokstäver som far runt i huvudet.
I år var jag tvungen att ge upp. Ge upp allt som jag trodde var viktigt. Kontrollen,det duktiga jaget,pengarna…nästan vissa personer. Ja delvis släppte jag vissa personer. Satte dom på paus. Slutade vara arg på dom. Skickade förlåtelse för min egen skull. Man kan inte gå runt och bära på ilska och besvikelse heller. Inte utan att det gör skada. Bara släpp det. Man kan inte vara alla till lags. Man kan inte det.
Just nu känner jag mig äntligen lugnare. Accepterande. Kärleksfull.
Jag har gett upp ansvar som jag inte kan hantera. Gett mina barn chansen att ta mer ansvar för sina egna liv. Knyta nya kontakter och verkligen skapa sin egen framtid på ett sundare sätt. Slutat curla! Dom är 19 år och snart 16 år gamla så det var på tiden 😉 Och jag kan själv andas lättare nu! När något inte fungerar så måste man göra förändringar så länge tills det ger resultat.
Inför nästa år känner jag mig mer förhoppningsfull än på länge! Jag planerar att gå tillbaka på mitt heltidsschema i januari redan. Om det går bra så törs jag söka ett nytt jobb också 😉 Som omväxling. Ekonomin blir nog sakta men säkert bättre nu när jag flyttat och är sambo 😀 Jag fortsätter att gå i terapi tills jag känner mig färdig med mina spöken. Jag fortsätter att söka diagnos till mina symtom tills jag har svar. Jag har både fysiska och psykiska besvär. Vill ha svar så att jag vet hur jag ska förhålla mig till ev sjukdom och få medicin om jag behöver det.
Det är jättemånga som har kämpat motströms senaste två åren men planeterna lovar förbättring och lättnad inför nya året. Vi får hoppas att det är så! För tillfället känner jag mig mer i balans med mig själv. Är varken manisk eller deprimerad 🙂 Skönt!

Älska dig själv så mycket att du vågar göra dom ändringar som krävs. Och förlåt dig själv. Om och om igen. Vi gör alla misstag. Vi ska göra misstag. Så många ggr det krävs. Var snäll med dig själv. Känner du för att deppa så gör det! Allting är tillfälligt. Imorgon är det en ny dag för dom flesta av oss. För dom som inte är med så är deras tid kommen. Döden ska man inte vara rädd för heller. Det är en befrielse. Från den fysiska kroppen. Jag tror på livet efter döden och reinkarnation. Var inte rädd! Rädsla hindrar dig från att leva här och nu.
Önskar er en fortsatt härlig/lugn/sprallig helg var ni än är <3 Kram!

2 kommentarer
Jag känner mycket igen mig i det du skriver. <3 Det kan vara så svårt att acceptera att ibland måste man bara släppa taget om sådant man tror sig behöva hålla fast vid. Och det många gånger. Sakta men säkert lär vi oss. Ett steg i taget.
Skickar massor av styrka till dig.
Kram på dig! <3 Livet är ett lärande..varje dag. Och vissa av oss har det kämpigare än andra. Men jag förstår att någonstans har vi valt en viss väg att gå i detta liv. Leva med "jobbiga" människor och utsätta oss för jobbiga situationer.Eller välja ensamhet planerat eller oplanerat. Allt för att lära något. Och allt har även med karma att göra från tidigare liv. Men visst får man bli jäkligt less ibland! Och känslan av att nu ger jag verkligen upp. Jag orkar inte mer. Den är konstigt nog befriande!