Bilden visar en småsur liten fågelunge och det är fågelungar jag sett i min kaffesump senaste dagarna…funderat vad nu detta innebär. Googlandet har inte gett mig ett riktigt svar.
Det jag fann var om fågelns symbol : “Upptäck dina förmågor samt din kraft och dina vingar skall bära dig. Din gåva är självförtroende“.
Men en nykläckt fågel?
Då tänkte jag idag att var befinner jag mig i sinnesläge numera?
Nå, jag har ju igen slutat min medicinering för min bipolära åkomma för jag kände mig inte ett dugg bättre i det stora hela. Tvärtom egentligen. Har just kämpat mig igenom en kortare depressiv episod igen. Tack och lov inga självmordstankar denna gång men nog så tungt och jobbigt och en stor irritation mot mina närmaste som syntes och kändes. Min man var beredd att åka hemifrån för att slippa se mig på ett tag! Usch,,Sen får jag skuldkänslor ibland och ibland är jag bara helt obrydd om andras reaktioner. Det blir som “skitsamma”. Jag är ändå inget att ha. Men han stannade <3 Och min dotter kände på sig att jag behövde lite “push” så hon skickade ett gulligt meddelande till mig som inkluderade “I love my mom” <3 <3 <3 Det räddade min dag igår!
Sååå nu har jag nog varit som en fågelunge själv? Tillbaka till noll. Nykläckt. Ful. Gapig. Beroende av andra för överlevnad. Kan inte flyga med korta,outvecklade vingar. Ligger i boet och försöker bara hålla mig varm.
MEN, jag kan växa! Se till att äta också (vilket jag har svårt med pga dålig aptit). Öppna munnen som en fågelunge och ÄT! Annars kan man inte överleva. Så jag kämpar på och försöker att känna efter vad jag är sugen på och äter små portioner. Helst lite oftare också. Det finns vissa dagar ibland då jag liksom “tankar” mig med mat. Äter allt möjligt under en eller ett par dagar liksom lite “maniskt”. Sen går det lika snabbt över.
Jag behöver lika väl andra människor. Det måste jag förstå. Jag behöver kärlek. Jag förtjänar kärlek. Lika mycket som jag ger till andra av min omsorg när jag mår bra.
Och idag var jag hos min läkare som bytte ut medicinerna mot något/några han tror passar mig bättre. Gärna i kombination med 2 olika preparat. Men det fick jag tänka på under tiden jag börjar med den viktigare medicinen. Jag ska inte ha antidepressiva utan stämningsstabiliserande mediciner. Och något som får mig att sova.
Så ny början och nya möjligheter!
Jag önskar egentligen att jag hittar alternativa behandlingar för detta. Gillar inte kemiska preparat egentligen. Men just nu har jag inga val för jag orkar inte vara jag som jag är alltför ofta. Jag vill hitta glädjen igen! Och en mer bestående,långvarigare glädje till livet utan rädsla att man kraschar..
Dock kommer jag att fortsätta söka och forska för att hitta olika alternativ som kan hjälpa obalanser i hjärnan…Och jag vet att om jag ger mig in i det med hull och hår så kommer jag att hitta något 😉 Botemedel finns ej men någon lättnad att klara av tillvaron och livet ska ju gå att finna!
Hoppas inte det blev alltför rörigt av min text nu 😛 Har inte skrivit i bloggen på ett tag, just pga måendet. Men jag har förhoppningar om bättre tider och önskar skriva mer och det snart 🙂
Kram! /MagPie
