Eventuellt blir det ett steg på vägen till ett tillfrisknande att berätta som det egentligen är. Rädslan och skammen har hållit mig tillbaka och även det hur mina föräldrar skulle ta allt. Och arbetskamraterna. Barnen vet redan att jag kämpar på men ser inte detta som ett större problem. Dom litar på att jag har koll på situationen och gör mitt bästa och står alltid tillgänglig för dom ändå. En är vuxen och den andra i övre tonåren nu. Jag vill ju såklart vara en bra förebild för dom! Alla misslyckas dock ibland men det betyder inte att man ska ge upp.

Jag har ju redan berättat tidigare att jag har en diagnos. En. Jag kanske har fler om man nu ska söka efter orsaker till vissa beteenden 😉 Bipolär 2 är i alla fall en svårighet som gör mitt liv lite mer utmanande än för “vanliga” människor. Jag kan verkligen inte rå för att jag blir som jag blir alltid nu och då. Med depressioner och hypomanier och en irritabilitet som gör en mörkrädd. Hur jag än önskar och försöker leva bra så kommer dessa “tillstånd” ändå. Mildare eller hårdare.  Just nu känns det som att jag är stabil och mår faktiskt jättebra 🙂 Om man alltid kunde må så här! Sover gott och somnar lätt och är utvilad på morgonen. Är glad och social och inte rädd för folk eller oroar mig för saker som jag inte kan påverka just nu ändå. Nu är jag optimistisk och “normal” 😉 . Hoppas detta håller i sig ett längre tag nu! Och även om jag fått nya mediciner förra veckan så har jag inte börjat äta dom. För att jag är rädd att börja må sämre först och just nu vill jag bara njuta av att må bra! Medicinen börjar jag med lite senare för jag måste nog äta dom för att må så bra jag bara kan och behålla stämningsläget i balans…Och inte vara rädd att falla ner i gropen som kommer att komma endera dagen. Fick helt nya mediciner förra veckan eftersom jag inte kände mig bekväm med den första som jag provat. Kan vara svårt att hitta “rätt” och tar tid och eventuellt måste man kombinera med flera preparat.

Ett av problemen som jag kämpar med är missbruk. Alkohol. Det har varit tabletter tidigare. Bland annat värktabletter. Men jag kan slänga i mig nästan vad som helst om stunden faller in. För att må ens lite bättre för stunden. Jag beter mig som en tonåring ibland fast jag är 40 plus! Men detta är väldigt typiskt för såna som mig. Det var en av dom första frågorna läkaren ställde. Har du självmedicinerat med alkohol eller andra droger? Ja det har jag. Och gör det fortfarande. Även om jag blivit mycket bättre senaste 2 åren! Jag dricker inte dagligen mer 🙂

Under en ganska lång period drack jag så gott som varje kväll. Jag drack vin mot ångest,rädsla och sömnlöshet. Det började med ett glas på kvällen och eskalerade till fler glas när jag var ledig. Ändå lyckades jag sköta jobbet. Jag var en fungerande missbrukare. Och även om jag dricker mer sällan numera så har jag mer frånvaro från jobbet än jag någonsin haft tidigare! Men det är väl det att jag är ändå snällare med mig själv nu. Att jag tillåter mig att ta “time-out” när jag mår dåligt. Förut tillät jag inte göra det. Jag skulle fungera oavsett vad! Och att det kostar att vara sjukskriven är ju en orsak. Men idag tänker jag inte på pengar mer än hälsan. Hälsan är viktigare. Så är det. Vad gör du med alla pengar när du är sjuk? Inte för att man blir rik av att jobba som kommunanställd haha 😛 MEN man blir fattigare av att vara sjukskriven. Men tanken på pengar och kontroll och att vara alla till lags ,gjorde att jag brände ut mig samtidigt som min bipolära sida eskalerade förra sommaren. Jag var en arg hypoman i flera veckor för att sedan landa i den längsta depressionen jag någonsin haft! Jag ville dö. Helt ärligt. Fast jag har två underbara barn och en man som känns som en stor lottovinst! Jag var sjukskriven hela hösten och efter arbetsträning i några månader så var jag tillbaka på min heltid igen. Än idag förstår jag inte hur jag har lyckats att sköta jobbet och barnen fast jag själv mått så dåligt så länge! Jag gjorde ju allt själv när barnen växte upp. Deras pappa var frånvarande fast han bodde under samma tak. Svårt att förklara men allt var så komplicerat just då. Idag är jag lyckligare när jag tordes lämna honom och träffa en ny man som uppfyller allt jag någonsin önskat av en livskamrat. Ja faktiskt! Och jag har även mitt andliga intresse som har hjälpt mig i många svåra stunder 🙂

Så hur mycket/ofta använder jag alkohol i dagsläget vill ni veta? Det varierar. Inga vardagar. Vissa helger blir det. Det kan bli en fredag eller lördag i månaden. Det kan bli tre helger i rad både fredag och lördag. Det kan bli sex veckors uppehåll helt. Det beror på. Jag har inte bestämt mig för att bli helnykterist ännu. Men målet har varit att kunna hantera det som vanliga människor gör. Om man nu kan. Jag vet inte ännu vilket som är realistiskt. Alkohol kan vara farligt. Det vet jag. Farligt på många sätt. Och jag vet att jag borde nog inte dricka alls. Någonsin.I Finland finns ett talesätt “Viina on viisasten juoma” vilket betyder att spriten är till för dom visa och det stämmer väl. Jag har lättare att bli beroende av olika preparat än många andra människor. Och min sjukdom tål inte alkohol. Allt blir bara värre. Det har jag erfarit. Att dricka när stämningsläget är hypomani leder till att jag gör bort mig offentligt och att dricka när jag är deprimerad gör den perioden längre och värre. Jag går på samtalsterapi sedan 9 månader tillbaka. Jag har en mycket bra kontaktperson som inte dömmer mig. Vi pratar mycket och försöker hitta lösningar och olika sätt att tänka och avhålla sig. Senast föreslog hon behandlingshem för mig. På annan ort. Ska fundera på det. Och att det skulle vara bra att berätta för min chef vad jag går igenom tyckte hon. Men jag är inte redo än. Jag vet inte vem jag kan lita på för det är så många som har brutit tystnadsplikten redan 🙁 Jag ska även få en ny kontaktperson inom psykiatrin som har bättre kunskap om mediciner och sjukdomen än den som jag hade tidigare. Läkartider får man ju som bekant vänta på alldeles för länge.

Så det blev lite lång text. Och jag vill även påpeka att jag egentligen vill finna andra svar på dessa psykiatriska åkommor än att stoppa i sig kemikalier. Såklart är det i vissa fall livsviktigt! Absolut! Kanske vi har också brist på vissa vitaminer/mineraler eller annat också? Obalans i kroppen. Eller att vissa tillskott lindrar symptomen. Det sägs ju att D vitamin,magnesium,B vitamin/Folsyra och Omega3 hjälper människor med ADHD/ADD och Bipolära sjukdomar. Och jag har ätit av allt regelbundet förutom Omega3 i ca 2 år. Jag kanske skulle må sämre utan dom? Jag ska prova tillsätta även Omegan till min diet och se om det ger ännu bättre effekt! 🙂 Har även ätit enligt LCHF i ca 10 mån.(inte jättestrikt) och tror även där att jag skulle må sämre utan den dieten. Man får prova sig fram och hitta allt som passar och får en att må bättre. Skam den som ger sig!

Om du har tips/råd eller vill bolla ideer ang bipolärt så hör av dig! <3

Tack för att du läst! Kram MagPie